Hur fan kan man vara 18år och vara trött på livet? Jag vet inte vad jag vill göra, vet inte om jag ens villd göra något. Är verkligen lämnad helt själv och hur jobbigt det är att inse det så är det helt och hållet mitt fel. Jag vet precis vad jag gjort för fel och jag är inte stolt över det, inte alls. Jag känner mig totalt tom, vet inte var jag ska ta vägen. Är så otroligt trött på mig själv. Mår så innerligt dåligt och vet inte om det är någon som ser det. För här är jag, någon som verkligen kan spela att vara så himla glad och nöjd. Fast allt egentligen ligger på botten i en sörja som bara väntar på att tillslut försvinna.

Att jag mår dåligt är mitt fel, helt och hållet och bara jag kan fixa det, till viss del. Men utan stöd blir det skit svårt. Och jag har inget stöd nu, jag ska ensam plocka upp allt som jag ställt till med. Hur fan ska jag orka det här? Ja den frågan kan inte jag svara på och ingen annan heller. Det är ju trotts allt mitt fel från början.