Ett onödigt inlägg tidigare som tydligen uppfattas fel från alla håll och kanter.

Jag är trött på ett omoget liv och väntar bara på att växa upp och få börja leva på riktigt. Bara för att jag uppfattar en person på ett vis betyder inte det att alla andra gör det. Man kan inte ha egna åsikter i det här avlånga landet utan att man får kritik från alla håll och kanter. Förstår nu vilka som verkligen bryr sig och ingen av dem som jag lärt känna under 2012 förutom min fina älskade pojkvänn gör det.

Så kör hårt nu, kasta all skit ni vill på mig, tryck ner mig så hårt ni bara vill. Det betyder inte att ni är starkare än vad jag är. När jag har tagit mig ur den här dimman så kommer jag vara starkare. Säger bara såhär. Snackar ni skit om mig bakom min rygg betyder det att jag bara ligger ett steg före er.

Inser nu bara att jag gjort rätt val. Kämpa igenom de här sista månaderna i skolan och sen är det slut. Sen kan jag äntligen börja leva ett riktigt liv utan massa onödiga tjaffs. Är så trött på drama så jag bara håller på att spricka. Ska börja stå upp för mig själv och visa vad jag accpeterar eller inte. Om folk inte gillar det, nehe synd då har de heller inte i mitt liv att göra.

Har så mycket känslor som bubblar inom mig, inom en snar framtid kommer en mycket gammal vän ner hit som jag inte träffat på 4-5år. Vi ska träffas och bara prata om livet. Det hon skrev idag gjorde min dag.

Nu säger jag godnatt och får för en stund glömma att alla tycker att jag är dum i huvudet för att jag har lämnat en person... Nån gång i livet måste man börja tänka på sig själv, right?