När det förändras, vad ska man göra egentligen. Saker och ting förändras dels för att man växer upp. Man träffar nya människor som man både kommer mindre och bättre överens med en de man brukar umgås med. Kär, det är något man också kommer eller har blivit. Så blev det för min del.. Jag träffade en kille som jag knappt trodde var verkligen. Har tidigare bara blivit sårad om och om igen men nu så var det inte så. Han brydde sig och hörde av sig var sådär super gullig som jag önskade i en person. Tog inte lång tid innan jag insåg att jag hade fallit för honom men oj vad jag var tyst om det. Sa de inte ens till min dåvarande bästa kompis för jag var rädd för att få massa skit som ''du känner honom inte, det är alldeles för tidigt osv''. Visst jag väntade någon månad till innan jag sa hur det var till honom men efter det så blev ju allting bara så mycket bättre. Jag var glad, för första gången på riktgit länge var jag glad på riktigt.

 

Dock så kom ju vändning, läste någon stans att med varje lyckorus så kommer ett nedfall. Det här nedfallet kom snabbare än vad jag trodde att det skulle göra. Det blev tjaffs och bråk med min dåvarande bästa kompis och så höll det på i flera månader. Kontakten sas upp från hennes sida för att sedan komma tillbaka och säga jag älskar dig. Jag tog tillbaka och försökte igen. Dock så vet jag att jag har gjort mycket fel här eftersom jag la ner så fruktansvärt mycket tid på killen och glömde allt annat. Vet så mycket väl att det är mitt fel i mycket som har hänt. Kan dock säga att hade inte jag fått höra hur dålig jag var som kompis om och om igen samt allt tjatande på att jag aldrig var där så hade jag nog inte gett upp som jag faktiskt gjort nu. Jag ser ingen anledning till att gå tillbaka till det om har fått mig delad och tappat mig själv. Jag får ta allt som det kommer framöver. Att lita på människor har jag alltid haft svårt med, nu är det knappast lättare.

 

 

Som sagt, saker och ting förändras hela tiden, bara för att man känt så behöver inte betyda att man kommer känna så resten av sitt liv. Alla växer upp olika och man Kan tillslut inte orka med längre. Jag har gjort allting nu för min skull och hennes. Jag vill inte behöva känna att jag gör någon ledsen hela tiden så då är det nog bättre att ta avstånd. För min skull för att jag inte ska behöva höra massa tjat från olika håll och känna mig så delad. Måste bara hitta mig själv innan jag inleder något helt nytt nu.