Livet är en jävla berg-och-dalbana. Det har sina upp och ner gångar. Ibland går det fruktansvärt fort, lite för fort. Medans ibland går det långsamt. Men det är inget du kan göra åt saken. Bara hålla i dig och försöka njuta utav åkturen.
Njuta är då inte rätt ord skulle jag säga. Vem fan kan njuta av att ens hjärta går sönder och det är aldrig riktigt lagat? Eller när man blir så besviken på sig själv och låter det gå ut över andra. Då personer dör, ger sig av, berättar för dig att du inte är något att ha. Då kan man inte njuta av åkturen, det är väl då åksjukan slår in och du blir äcklad av allt. Så för en del har de faktiskt rätt, livet är en berg-och-dalbana... Men håll ut för åkturen tar slut, det vet vi. Men vad vi inte vet är hur många upp och nedångar den har. För denna har vi aldrig åkt förut och vi åker den bara en gång.

underbar låt. allt sägs i denna.