Tjollahopp jag önskar mer än något annat i hela världen att jag satt på hovet just precis nu och inte vid ett litet skrivbord i Thailand. Nej ush jag trodde jag skulle klara det här alldeles fint, men nehe nu blev det äckligt äckligt jobbigt alltså.. Jag vill verkligen inte vara här nu, jag missar min största chans att få se Kristen och Taylor, tänk att något kan vara så nära men ändå så jävla långt borta. Det är helt sjukt, jag trodde seriöst inte att jag skulle bli så demprimerad som ja helt plötsligt blev, det bara slog mig. POFF så var jag helt paff och insåg verkligen vad fan jag håller på att missa. Jag hade mitt val, ''okej vist du kan stanna hemma i stället och inte följa med på resan och gå på det där''. Så klart valde jag att följa med men nu ångrar jag mig nästan.. Det känns hemskt att säga så men vad fan ska jag sitta här och ljuga? Nej det är inte snällt, jag har lärt mig det. Man ska inte ljuga, så varför stod jag och ljög för mig själv när jag sa att ''jag åker hälldre till Thailand än att få gå på faneventet''? Fan vad korkad jag kan vara ibland alltså. Det är väl bara att inse att jag helt enkelt inte tänker som jag borde ibland. Men man lär väl sig av sina misstag, right? Nu ska jag snart gå och packa lite snabbt för vi ska till ett nytt hotell i morgon. Jag är ledsen för mitt vredes utbrott men vad fan, jag är korkad som åkte hit. Okej, jag måste andas och tänka på något annat men det är inte helt lätt när man inte kan tänka på något annat än att jag missar det bästa som kunde hänt denna sommar. Ajja, nu ska jag göra det viktiga och sen sova, hmpf som om ja kommer kunna det.. Hör av mig i morgon och hoppas och ber att jag är på bättre humör då.

Sverige har fin besök och jag har inte möjligtheten att välkommna dem som fan på eventet.

Hur ruttet kan livet vara ibland?